Kan verkligen sakna nollnoll-talets pionjäranda på nätet. Då näthatet var pseudonymt och anonymt och inte sällan verkställdes i grupp. En verklig guldålder för oss haters.  

Filmrecension. The Lobster.

Eric tips mig om en film han tycker jag borde se. Den skulle gå helt i linje med de filmer jag brukar gilla. Han beskriver filmen (the lobster) och han har rätt. Det där är en film för mig! 

Jag lägger mig med laptopen på magen. 

Börjar se Dum och dummare 2. 

2/10

Sandblästra mig och sluta inte förrän det enda som finns kvar är vätska. 

Portionera sedan upp mig i isbrickor. 

Servera med rom, mynta, sockerlag och sodavatten.

Varsågoda. 

Jag är den den första i min släkt som någonsin har ätit bibimbap. 

Mamma är så stolt. 

Jag är 1,8 meter lång och väger 88 kilo. Inte svårt att se nazikopplingarna redan här. 

Skita ner och förstöra

Jag befinner mig, sen lite mer än en vecka tillbaks i en strikt fasta. Dricker enbart centrifugerad grönsaksjuice. Och delar en konserv makrill med katten när jag vill festa till det lite. Det var nödvändigt. Situationen helt ohållbar där ett tag. Enda alternativet till att gå i fasta hade varit att sprätta upp buken och riva ut hela det svavelosande maskineriet och installera en akvariepump istället. Nu verkar vi slippa det. Samtliga mätare nere på grönt.

Det är ganska behagligt när man väl vant sig vid det här fasteriet. Det normalt så allomfattande underhållsarbetet med födoberedning och avfallshantering är i stort sätt nere på noll. Med det frigörs en hel del tid till kontemplation och övriga bi-sysslor. Det har fått mig att sukta efter en ny kreativ hobby. Har övervägt ett antal materialsporter och karaktärstypiska särintressen. Men hur jag än vrider och vänder på mig själv kan jag inte förmå mig att se storheten i att samla på exklusiv whiskey, mellantider på maran eller ens cyklar av lättmetall från Italien. Hopplöst likgiltig inför alla moderiktiga och väl avvägda snubb-intressen. Valde därför att rikta blicken inåt. Vad var jag intresserad av förr? Vad var det som skänkte glädje och upprymdhet i min ungdom?

Ja, inte mycket, visade det sig. Förutom alkoholförtäring och att tänka ut dumma saker, vilka till dags datum är de enda fritidsintressen jag aldrig tycks tröttna på, fan jag mest högst tillfälliga eller snabbt övergående särintressen. Minns inget jag gått upp i tillräckligt för att någon större specialkunskap eller färdighet ska ha hunnit infinna sig. Har aldrig varit någon kalenderbitare. Dessutom försvann väl mycket av charmen med den sortens nörderi när google hamnade i var mans ficka i och med smarttelefonens intåg. Nej, måste vidare, bort från faktatabeller och kontrollerade övningar. Det ska vara pang på - kul direkt! Kreativt och intuitivt, fritt från manualer och påbud. Något som kommer inifrån mig själv. Efter denna lilla utvärdering slog det mig - det är för helvete tusen gånger roligare att förstöra än att skapa! Mina gladaste upptåg i livet har alltid kretsat kring meningslös förstörelse. Så, ödeläggelse ska bli min nygamla passion!

Att jag inte kommit på det här tidigare? Ingivelsen har ju legat för mina fötter hela tiden. Dessutom har spelplanen expanderat kraftigt över tiden med tanke på att mängden platser, personer och företeelser man hatar ökat exponentiellt sen mina första valhänta försök i gemet. Verkligen dags att någon sätter ner foten och börjar bjuda lite grus i maskineriet för de som administrerar och upprätthåller stadens och tidens förfulning och förfittning. Det räcker inte att sitta hemma och gubbtjura och näthata lite lojt till höger och vänster längre. It just dosen’t do it för mig längre. Insatserna måste höjas, och det rejält. Nu gäller det bara att rikta färdigheter och fantasi mot nya, handfasta mål. Herregud, vart ska man börja? Har redan en hel drös  gerilla-bus på lut. En pop-up - soptipp på Nyytorget och en diskret råttfarm invid Mariatorget är några av utkasten vi tittar på för tillfället.

Har du någon kul idé du inte orkar ro i land själv, eller har tips på personer eller företeelser som verkligen är i behov av ett kok förtret? Tveka inte att fläka ut dig i kommentatorssektionen nedanför.

Förresten, skulle behöva få upp fem ton grus till skistar-anläggningen i Hammarbybacken nu på rotmos. Nån som har en grusbil att låna ut över helgen?



   

Ett till ulandsproblem

Min lön är indelad i massa olika grupper. En del av min lön är beräknad utifrån hur jobbigt det är att bo i landet jag bor i. I Afghanistan är det till exempel skitjobbigt att bo, i Schweiz not so much (om man kan franska).

Hur jobbigt det är beräknas varje år och en omklassificering sker ibland. Så man hoppas ju på att de klassificerar landet som skitjobbigt så man får högre lön. Men detta är ett moment 22 för du vill ju inte bo i ett jobbigt land, men om ditt land blir lättare att leva i får du mindre lön och då blir det ju jobbigare att bo där. 

Ulandsproblem

Jag bor i ett utvecklingsland, eller fattigt land kanske det heter? Hur som helst lever 60 procent av befolkningen i fattigdom.

När man bor i ett uland följer flera ulandsproblem. Detta är ett.

Loadshedding. Loadshedding är när man inte har ström regelbundet. Det är inga oplanerade blackouter vi pratar om utan regelbundna elavbrott eftersom det inte finns tillräckligt med el.

Detta drabbades landet jag bodde i i somras. Efter att jag bott där i 6 månader bestämde de sig för att, efter år med stabilt power supply, införa loadshedding. De skyllde på El Nino, vi skylle på dålig planering. Nu kallar vi det loadshitting, eller Oh man, I got so loadshat yesterday.

Hur som helst, det började med 6 timmar, nu ligger det på 8 timmar. Om dagen. Av ingen el. Hela landet är indelade i grupper och varje månad publiceras ett nytt schema där det står när man har el. Du tillhör en viss grupp beroende på var du bor, om du till exempel bor nära borgmästaren har du ingen loadshedding. Vi tillhör en grupp som har elavbrott på nätterna mellan 24-08 så vi har haft "tur".

Det där schemat publiceras ibland lite sent och det är ju jobbigt för de som har el enligt ett roterande schema, att vissa dagar har de ingen aning om när de kan tvätta eller laga mat eller duscha. För vattenpumpar drivs av el. Bensinpumpar också så ibland kan man inte tanka precis när man vill.

Det här är i alla fall inte ulandsproblemet jag syftar på just i detta inlägg utan såhär är det. Vi har alltid vatten för vår hyresvärd köpte en generator till vattenpumpar och säkerhetsbelysning och swimmingpoolen. Vi köpte också en inverter. Så vi har el i två uttag, i alla spotlights i taket och vi har tv, dvd, decoder, takfläkt och så vidare. Det vi inte har är att kunna koka kaffe eller ett kylskåp i drift på nätterna. Men det är ju tur för mig att jag kan göra kaffe på jobbet som har en generator.

Men nu till det riktiga ulandsproblemet. Vår inverter kan driva takfläkten men den kan inte driva ACn och det måste man planera innan man går till sängs. Ska vi lämna ACn på och fläkten på så det blir riktigt kallt och mysigt och låta ACn slå av sig själv när strömmen går. Eller inte? För problemet är att elen inte alltid stängs av, ibland har vi inte elavbrott på flera dagar (vilket ilandsproblem, massa el man inte har användning för) och då vaknar vi som två istappar. Eller ska vi skita i fläkten, köra enbart AC och hoppas att det inte blir elavbrott men då vaknar vi som två svettpinnar på grund av att ACn visst stängdes av.

Så vi har valt det säkraste alternativet som är enbart fläkt. Vilket är trist för det ger inte den där kalla, mysiga känslan utan är mer som en havsbris i ansiktet på en.

Hushållstips

Ha det väldigt kallt hemma.

Kylan förvandlar det som vanligtvis är kladdigt till "en spännande struktur"

9/10 föredrar en spännande struktur framför en kladdig yta.

"Oj vilken spännande struktur din soffa har!"
"Tack!"

"Oj vad kladdig din soffa är!"
"Förlåt"

Ni ser själva.

Lycka till.

Jag har fått en ny hemorjod.
Inget jag är stolt över.

Jag minns den tiden då mina mjukdelar gjorde sitt jävla jobb utan att klaga.
Nu börjar kroppens trotsålder.

Hoppet om hoppet framför grusbilen

De säger att det finns en Bob Dylan-låt för varje skede i livet. På samma sätt finns det en arbetsplatsolycka för varje grad av uppgivenhet i en icke-karriär. Det gäller bara att hitta sin egen.

Oförmågor likt jag själv och otaliga andra olycksfåglar i förvärvsarbetarledet inser tidigt att det finns två rimliga vägar ut - skrapa hem tjugofemtusen-i-tjugofemtusen-år på Triss, eller casha in en sjukpension. Det förstnämnda är givetvis inget mer än den dåraktiga hoppfullhetens svekfulla kuliss och fyller på sin höjd samma funktion som en inbillad läskback efter tre veckor till fots genom Gobiöknen. Återstår då endast hoppet om en rent medicinsk arbetsbefrielse med en lagstadgad månatlig ersättning från onkel Sven i ryggen. Målet är alltså en arbetsrelaterad kroppsskada som omöjliggör fortsatt anställning, men som inte försämrar kvaliteten på ett liv som sjukpensionär i allt för hög grad.
Här är det upp till var och en att värdera insats mot utdelning. Egen förmåga att härda ut måste ställas mot tid kvar att avtjäna och graden av vantrivsel och hat. Många parametrar på det individuella planet att ta ställning till.

Det behöver inte alltid handla om en permanent sjukpensionering; en längre sjukhusvistelse och hemförlovning kan räcka gott för den lagom utlede. Att möta våren i mitella i hemmets lugna vrå kan utgöra det andrum många behöver för att orka genomleva ännu en omorganisation.

För den utomstående kan det här beräknade självskadebeteendet framstå som idioti bortom rimlighetens gränser. Men här finns ingen allmängiltig empati som förslår som förklaringsmodell. Man måste helt enkelt ha sina bästa år bakom sig och framledes inget mer än den fördömdes dödsmarsch i Landstingets likgrå uniform, eller som daglönedräng inom sektorn ”arbete utan krav på förkunskaper eller utbildning”, för att förstå den krassa logiken i resonemanget. Här arbetar vi med utgångsläget att samtliga broar, skepp och tåg sprängts till atomer och lämnat vederbörande i händerna på nödens tvångsmässiga uppfinningsrikedom.

 Så, med detta klarlagt återstår bara att börja omvärdera synen på risker och faror på arbetsplatsen.  Varje felaktigt lutad stege en möjlighet, varje maskin med rörliga delar en tillgång. Bristfälligheter och slarv i säkerheten en trumf på hand. Hala ytor och vassa föremål inträdesprov till sjukförsäkringssystemet. Där andra ser en otäckt lutande byggnadsställning döljer sig någons sjuksängssemester fram till midsommar. När man väl bestämt sig öppnar sig en helt ny värld av möjligheter.